Skrivet

Vissa nätter så är det för tyst för att viska

Helvette

Andra nätter så dånar skällsord i huvudet

Och det är därför som det är för svårt att prata

Och även om

Huvudet står still

Och vi inte pratar

Eller tänker

Så glömmer vi aldrig

Vi glömmer aldrig

 

Därför så finns det inte egentligen någon

Som är helt tyst

För jag vet

 

Jag vet att

Hon som levde det filmen beskrev om kriget

Aldrig glömmer hemlandet

Blodet

Lukten

Rädslan.

 

Jag vet också att

Pappa

Aldrig glömmer mig.

Att han heller aldrig har det tyst.

 

Att det alltid finns någon

Som tänker på någon annan

Och sedan gråter

 

Om det är någon som tänker på någon annan ännu mer

Och saknar

Så gråter inte hon

För det gör för ont

Och det är för svårt.

Men det betyder inte att hon är tyst

 

Det är aldrig någon som är tyst

Inte ens den sorglöse

Man kan bara välja att inte prata

För att man inte kan

Inte behöver

Eller inte vill.

Men det betyder inte att man är tom.

För tomma det är vi aldrig.

 

Men om vi var

så skulle jag tvinga oss att

Dricka oss

Fylla oss

Dränka oss

 

 

I sorgen

I glädjen

I alkoholen

I skrattet

I familjen

I politiken

I versen

I musiken

I tanken

I kärleken

I livet

 

För hellre tyst.

Hellre tyst än tom.