Skrivet

kopierat av Simon Norrsveden. han tycker nog att det är okej. Dessutom så tog ju han faktiskt bilder från min blogg. Nu är vi kvitt.

den 6 februari 2009

Manifest 1.0

jag kom precis hem från en otippad middag med sebastian ring och sofia karlsson.
vi hade sex med varandra.. vi hade faktiskt det.
inte sex som man brukar ha.
sex...fast i ett samtal
ett samtal som verkligen
verkligen
betyder något

vi pratade bland annat om mitt stundentkök
mitt studentkök med tusen killar som endast kan prata om hockey.

-"nästa gång ni står och steker korv ihop... fråga honom vad han längtar efter", sa sofia

-... han kommer tycka att det känns jobbigt de första 20 sekunderna... sedan kommer han öppna sig.. som en kokosnöt.. det att vara som om ni legat med varandra", fortsatte hon

och jag undrar faktiskt... vad han längtar efter... min korv-stekande... hockey-pratande granne..

och jag tänker..
på att alla.. faktiskt gråter
ensamma en söndag kväll, så gråter alla ibland
störtlipar
bryter ihop... som fan.. och det är okej

jag hoppas
hoppas
hoppas
hoppas

att alla bryter ihop någon gång ibland..

jag har inte pratat med så många om det...
ingen pratar ju om det

men.
ni som läser min blogg
erkänn för fan
att ni gråter..

och jag tänker på skivbolagschefer...på min pappa... på obama...på alla hockeyspelande biltokiga slitzprenumererande snusare.. på vem som helst.. pengar.. makt.. med "integritet"..

= alla har..ju.. samma problem..
det spelar ingen roll vilken post någon har
alla är människor..
alla gråter som fan..
obama frågar sig varför
i helvete
inte sin fru har sms:at tillbaka "jag älskar dig" som han skrev igår
han skrev ju det
till henne..
och hon svarade inte

vad spelar det för roll om du är president nu obama

för något år sedan var jag inställd på att allting.. "livet".. skulle lösa sig så fort jag fick släppa min första skiva..
när jag snart har fått det..
inser jag
att det egentligen spelar någon roll..

jag blir inte mer människa för det

om tillochmed PETTER kan erkänna på sin första platta
...att han gråter

så kan väl du också göra det.

ge någon en kram på tunnelbanan.




och om jag säger att jag gråter nu, så vet jag inte om det är för att han skrev, eller om det var för att jag tänkte. Kanske bara kände jag.  Vilket som så gråter jag. Stora tårar, det är dem som är på riktigt vet ni.